Bengt (B) intervjuar Dagrin (D) med anledning av att ordboken fyller 30 år
B: Nu har du sysslat med samma bok i 30 års tid. Blir du aldrig färdig med den?
D: En ordbok blir aldrig färdig hur mycket och hur länge man än arbetar med den. Nya ord pockar ständigt på uppmärksamhet och vill in i samlingen och många ord som redan finns där behöver rustas upp, byggas på och förnyas.
B: Men har du inte tröttnat på ämnet vid det här laget?
D: Nej, varför skulle jag ha gjort det. För mig finns inget mer fascinerande än ord och dess historia och att ha haft förmånen att få syssla med dessa udda och förtalade ord under så lång tid är en förmån man aldrig tröttnar på.
B: Men under tiden som du traskat kring i samma banor, har många av dina författarkollegor hunnit med upp till ett trettiotal böcker i skilda ämnen. Hur känns det? Blir du inte lite avundsjuk på deras produktivitet?
D: Inte det minsta. Jag avundas verkligen inte de stackars framgångsrika författare som av sina förlag pressas att producera en ny roman eller deckare per år. Visst finns det kollegor som trivs i denna hetluft och som trots pressen lyckas klara både kvalité och behålla skaparkraften. Men de hör till undantagen. Och personligen skulle jag inte kunna arbeta på det sättet.
B: Så du njuter av att jobba med ordboken? Är det ämnet som sådant med alla smaskiga ord och uttryck eller själva skrivandet som ger största tillfredsställelsen?
D: Det är två sidor av samma mynt. Att ha hittat ett ämne som var närmast outforskat och att sedan ha förmånen att få ta del av vad som finns skrivet på området, utveckla det och dra slutsatser kring det material man får fram för att slutligen skriva ner sina rön, vad kan vara mer tillfredsställande. Och det oavsett ämnesvalet.
B: Anser du att dina ordböcker har uppmärksammats tillräckligt?
D: Det tycker väl aldrig en författare. Men visst böckerna har fått publicitet. Inte så mycket genom recensioner utan mer då i tidningsartiklar, radio och TV. Och då har man mest tagit fasta på humorn i boken. De smaskiga bitarna. Ibland känns det som om det lättsamma inslaget tagit överhanden och ställt de mer seriösa inslagen i bakgrunden.
B: Hur menar du då?
D: Det kan ibland kännas som om jag offrat allvaret på humorns altare. Och det har ju inte varit min avsikt. Kanske har jag varit lite för mycket av publikfriare med alla ordlekar och roliga historier som fyller boken. Jag har ju velat göra den läsvänlig och det kanske straffat sig. Borde kanske ha dämpat mig där och gett mer plats åt allvaret.
B: Är du inte lite orättvis nu? Du och din bok har fått mycket uppmärksamhet genom åren och även om den uppmärksamheten inte domineras av recensioner så är ju varje reaktion, varifrån den än kommer, värdefull oavsett vilken avsändaren är.
D: Visst, den bok som inte omtalas alls är ett dött objekt. Samtidigt vet jag att mycket av uppmärksamheten är en följd av lockelsen i ämnet. De fula orden har en magisk dragningskraft både på journalister och läsare, lyssnare och tittare. När jag ibland presenterar mig som författare är det få som reagerar, men berättar jag att jag i över 30 år varit upptagen med fula ord då lockar det genast fram leenden och veta mer mentalitet. Det visar sig att väldigt många har hört talas om boken, medan bara ett fåtal har läst den och än färre vet vem författaren är.
B: Vad kan det bero på?
D: Låt mig först konstatera att det kommer ut alldeles för många böcker i dag. Konkurrensen om läsarna är stenhård. Bara ett fåtal titlar når så långt som till en recension eller ens till minsta omnämnande. Merparten av de böcker som uppmärksammas är dessutom skönlitterära. Och av dem är de flesta skrivna av författarkändisar och andra ”folkligt” hyllade idoler många med spökskrivarhjälp. De fackliga och udda böckerna är chanslösa i detta kommersiellt gångbara utbud.
B: Men du har väl sålt bra?
D: Ja, det har jag gjort genom envishet och ett enormt personligt engagemang i boken även sedan den kommit ut på marknaden. Sedan har jag haft en fantastisk uppbackning från min förläggare som med ständigt nya upplagor gjort att boken hela tiden påmint om sin existens och med tiden nötts in i det allmänna medvetandet. Ändå har fula ordboken under sin trettioåriga tillvaro inte sålt mer än vad en populär deckarförfattare säljer på några veckor.
B: Vilket innebär i siffror?
D: Runt 70 000 exemplar. Minns då att i den siffran ingår en pocketupplaga av Fula Ordboken som trycktes i 50 000 ex.
B: Och vad har du själv tjänat på boken?
D: Ett par kronor per ex.
B: Du har vid det här laget fått ut två upplagor av Fula Ordboken och fem upplagor av Stora fula ordboken. Blir det en fortsättning med en sjätte upplaga av den senare?
D: Den senaste upplagan har sålt sämre än väntat och både min förläggare och jag menar att det inte finns utrymme för ytterligare en upplaga. Åtminstone inte i nutid. Jag har personligen sålt fler böcker under mina föreläsningar än vad som sålts på nätet och i bokhandeln. I bokhandeln har boken inte funnits på länge utan tas hem på beställning och det tillvägagångssättet ger inga spontanköp. Dessutom har jag planer på att dra ner på mina föreläsningsturnéer efter 10 år och 200 strandhugg hos bibliotek, studieförbund, och rotaryklubbar. Inte för att jag tröttnat på verksamheten utan för att jag inte har råd att fortsätta.
B: Råd?!?
D: Medger att det kan tyckas egendomligt. Men merparten av mina föreläsningar har skett hos Rotaryklubbar där ju verksamheten helt bygger på frivilliga, oavlönade insatser både hos de egna medlemmarna och hos gästande föreläsare. Och eftersom jag uppträtt i hela södra och mellersta Sverige så har resor och uppehälle kostat mig en hel del. De böcker jag sålt har inte täckt upp för dessa kostnader. Men jag har å andra sidan både haft roligt och trevligt i rotarianernas sällskap och fått många vänner bland dem.
B: Och hur ser planerna ut för framtiden? Går en 30-årig ordboksepok i graven? Eller finns det en fortsättning…?
D: Det finns en fortsättning. Pappersbokens tid må vara över, men det finns ju idag andra möjligheter att nå läsare. Just nu arbetas det på en nätupplaga av ordboken. Det arbetet kan jag dataanalfabet inte själv delta i, annat än med materialet och önskemål hur jag vill ha upplägget. Men jag har lyckats att engagera en it-expert som dessutom är kunnig i och intresserad av språk. Honom ska jag presentera närmare när det blir dags för fulaordboken.se. Förhoppningsvis i början av 2018.
I augusti 2018 fortsätter den fiktiva intervjun:
B Blev det någon nätupplaga?
D: Ja, 1 april lanserades den. Inte som ett aprilskämt utan på fullt allvar. Jag och Jonas Hed, mannen bakom den tekniska delen av fulaordboken.se, la då sista handen vid skapelsen och gick sen ut i snöblasket och firade med en lätt lunch. Då hade vi fullbordat ett intensivt nästan tvåårigt samarbete, ett samarbete vi var nöjda med både på det personliga och resultatmässiga planet.
B: Och hur mottogs fulaordboken.se?
D: Jag hade förberedd en rad utskick kring publiceringen, skickat e-post till tidningar, tidskrifter, radio, tv, bibliotek, kollegor och bekanta, sammanlagt runt 1000 mejl. Det tog sin tid eftersom jag skickade dem ett och ett dock med samma budskap, men det var det värt för responsen blev över förväntan när besökarna strömmade till.
B: Har du några siffror på besökstatistiken?
D: Första veckan hade sajten 2575 besökare och det tror jag bl a berodde på att Språktidningen uppmärksammade den i sin nätupplaga Sen lugnade det ner sig och för hela april blev besökssiffran 4086,. I maj och juni låg besökssiffrorna på lite drygt 2000 personer per månad. I juli och augusti, när man trodde människor mer surfade på vågorna än på nätet, var besökssiffrorna åter på aprilnivå..
B: Är du nöjd med siffrorna?
D: Ja, dom var långt bättre än vad jag vågat hoppas på. Har ju inget att jämföra med, men för de fem första månaderna har jag haft drygt 18 000 besök på fulaordboken.se.
B: Har farhågorna att nätupplagan skulle ta död på pappersboken, som ju fortfarande finns till försäljning., infriats?.
D: Jag har ju inga direkta bevis för hur det förhåller sig med den saken. Men det märkliga är att både Adlibris och Bokus flitigt har annonserat denna fem år gamla upplaga både i DN, SVD, Expressen och Aftonbladets nätupplagor och det tyder ju på att det fortfarande finns intresse också för pappersboken. Jag tror att utgåvorna kompletterar och ger draghjälp åt varandra.
B: Det verkar ju positivt. Något negativt att rapportera?
D: Det skulle i så fall vara att läsarreaktionerna nästan helt uteblivet. Jag hade väntat mig ris och ros, frågor och synpunkter både på innehåll och layout, men det har varit väldigt tyst på den fronten. De enda som reagerat är personer i min vän- och bekantskapskrets och då oftast i form av en klapp på axeln. Trevligt, men man vill ju helst ha mer handgriplig uppvaktning i form av konstruktiv kritik och förslag till förbättringar.
B: Vad har du för förhoppningar för framtiden.
D: Att intresset för sajten fulaordboken.se ska hålla i sig och gärna öka i takt med att allt fler får upp ögonen för denna språkliga särling. Jag gläder mig också att ordboken kommer att publiceras hos Språkbanken vilket gör att den kommer att få, om inte evigt liv, så i varje fall överleva mig med åtskilliga år.